Gabriel Patrik och Eve, Röda rummet och Gula väskan

Alltså, visst är det skönt med eget rum? Jag har tjatat och tjatat på Ella att hon ska fixa det åt mig. Men då har hon bara blivit arg och sagt att jag ska vara tacksam över att jag överhuvudtaget har en någon som bryr sig om mig och vänner och att jag får bo hemma hos henne. Jaja, jag VET.
Men som en liten överraskning har jag nu fått det! Kanske inte ett helt rum, men iallafall en egen hörna.

Mitt söta hem!

Sängen, hemmagjord, och sydda lakan och kuddar

Här bor jag. Det är litet men också det finaste som finns.

Min almanacka, önskelista och sparbössa. Det är viktigt med pengar, fast jag förstår inte riktigt varför jag har dom. Jag köper ju liksom aldrig nåt, jag har inte ens en plånbok.


Men jag behöver någon hemlig låda eller något i den stilen, för jag måste gömma mina superhjältekläder under sängen än så länge.

Och det kan ju bli pinsamt om någon råkar ta en titt under madrassen.


Och, till alla mina resor som jag gör, har jag också fått en gul resväska! Den är jättesöt, och jag kommer ta med den överallt.

Tänk er bara: Kolan i New York! Kolan i Brasilien! Kolan på Hawaii! Kolan i Paris! KOLAN ON TOUR!

"Hej, får jag komma in?"

"Åh, Tack! Ett sovrum!"

Jag har dessutom fått ett par nya vänner:
Eve och Gabriel Patrik!

Jag, Gabriel Patrik och Eve

Gabriel Patrik är den där lilla, rosa, knubbiga grejen. Ta inte illa upp, Gabriel Patrik, men du är ju liten, rosa och knubbig. Blunda inte för sanningen.
Iallafall: Han gillar att vara ute när det är kallt och snö. Han hatar när det blir varmt. Eller han sa det till mig, han visar ju inga känslor direkt så jag vet inte om det är sant. 

"Snälla Gabriel Patrik. Kan vi inte gå in nu? Jag fryser..."

Jag försökte få honom att gå in och titta på TV. Det hade han aldrig sett förr, och han var helt fast.

 Men när vi hade tittat klart sa han kaxigt att det var mycket bättre utomhus i kylan, och så gick han ut  resten av kvällen. Jag vet inte, men han verkade lite stirrig.

Och det här är Eve.

Alltså, jag ville ta en bild på rätt håll, men så bara hoppade hon iväg och så blev det så här. Skyll dig själv, Eve, säger jag. 

Hon sover mest, fnittrar åt allt jag säger och målar "harmoniska bilder", tycker hon.

En "harmonisk" teckning, så att säga...

Jaja, det finns konstiga gurumis, det är bara så det är. Det är bara att låtsas vara trevlig och le och skratta lite plastigt. Då blir knäppa personer glada.
Tror jag.

KRAMAR! /Kolan