En vän som reste sin väg

Hej!
Ella gjorde en amigurumipresent som jag berättade. Och nu är presenten klar! Hon virkade en jättesnäll katt att hänga på väskan.
Det var synd att han var tvungen att åka iväg till någon annan. Men vem vet? Han kanske är med på någon rolig fest nu! Eller kanske är han med på ett möte av något slag, eller på någons jobb, eller, eller....

Här är han. Han var nog typ en decimeter stor eller något. Jag vet inte vad han heter, men vi kallade honom Sniff.

Putte och Sniff tyckte att även fast de var väldigt olika var de också väldigt lika.

Vi gav honom en jättekram till farväl. Jag tror att han nästan kvädes, faktiskt. Men en Jättekram är en Jättekram!











Jag och Sniff. :D


Att Sniff är någon annanstans just nu är en häftig tanke. Tänk att alla amigurumis du har träffat idag gör någonting just nu. Precis NU.








Stora kramar! (Nästan lika stor som jättekramen Sniff fick.)
/Kolan

Bara lite vanligt mys

Hej!
Jag har inte skrivit på jättelänge, och jag ber om ursäkt trehundra gånger och sen trehundra gånger igen. Förlåt, förlåt, förlåt...

Ella berättade att nu har hon Sommarlov, så nu kan vi vara tillsammans varje dag. Kul, inte sant?
Spela fotboll, äta bullar och dricka saft, sola och göra sånt som man gör på sommaren.

Sen har hon haft jättemycket tid över, så hon har sytt som en galning! Hon bara sydde, och sydde, och sydde... och la virkandet på hyllan. Här är en liten bild på en del av det hon sydde!
Undrar vad det ska bli? Nåt snyggt eller fult? 

Men nu virkar hon igen!!

Ser ni hur söt den här lille vännen kommer bli?
Ella sa att hon måste ge bort honom när han kommer till världen. I present.
Tyvärr.
Men sen ska hon virka annat igen! Hon har hittat lite sidor på internet som hon ska utnyttja. :D
(här och här och här)

Kramar! /Kolan

Fiolupptäckt

Hej!
Jag var på upptäcksfärd idag, för jag inte hade något annat att göra. Men det klart, upptäcksfärder är ju alltid kul!
Jag hittade en sån här konstig grej.

Hrmm...
Jag var bara tvungen att öppna den.

Det blev ju bara mystiskare och mystiskare ju mer tiden gick.
Jag kunde inte hålla mig längre då, jag frågade Ella vad det var. Hon sa att det var en låtsasfiol i miniformat.
Så visade hon hur den skulle sitta ("På axeln, såhär!") och hur man spelade ("fram och tillbaka med lugna rörelser. Och sen så håller du såhär. Det ska få plats en fågelunge mellan handen och fiolen. Eller ja, din fiol är ju så liten så att det nog bara får plats en loppa eller nåt"). Men jag tyckte det var för svårt och bad om något lite lättare sätt att spela. Då visade hon att man kan hålla den som en cello.

Undrar om det finns Cellolektioner för amigurumisar?

Kram!
/Kolan

Överraskning!

Hej!
Igår överraskade Ella mig och mina vänner med en docksäng!
Till oss!
Röd med svarta prickar inuti.

Jättefin, tyckte vi. Ella är världens schysstaste virkarmamma!
Vi fick inte prova den med en gång, färgen skulle torka först.
Men sen, när det var torrt...

(Ser du att Greg har sina öron uppåt? Han måste ha varit chockad. Över att få en säng, alltså.)
 Ella sa att hon ska göra lakan och täcken och kuddar snart, men först ska hon fixa massa annat.
Till exempel måste minipingvinen, som vi kallar Blupp, få en familj.


Ella har städat en massa nu. Kanske ska vi få besök?
Och så har hon gjort ett armband.  Hon provade det på mig.

Jag undrar varför hon gjorde ett armband. Och varför hon städade så mycket. Det kanske är ett fall för Mästerdektektiv K. Olan...

KRAM! /Kolan