Hej!
Jag har inte skrivit på jättejättejättelänge... Det skäms jag för, och jag säger som vanligt: Det kommer aldrig hända igen. Men det kommer det, det är jag säker på.
Nåt annat som är "jätte" är en kaninpolare till mig.
Ja, inte för att vara elak, men han är ju ganska stor. Om du tänker dig typ tjugo meter över och under och hög och bred och allt annat som man räknar.
Typ så stor.
Han sa att han känner sig utsatt. Alla bara skrattar åt honom eller går på hans öron. Eller säger de att han är enorm. Dessutom ligger han uppochner.
Det fattar väl vem som helst att han är ledsen för.
Senare åkte vi till en svamp och fikade.
Och det var inte nån liten champinjon, det var värsta kantarellen!
Den var jättestor! Men den kände sig nog inte lika utsatt som kaninen. Eller det vet jag förresten inte. Han sa inget direkt. Han var tyst.
Oj, hehh, där är... jag. Jag trodde jag tog bilden från andra hållet...
Såja. Det var bättre.
Efter den stora dagen var jag rätt så ställd av allt stort.
Jag kände mig lite som Greg.
JÄTTEKRAMAR!
/Kolan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar